logo blobb here!

Smärtans väg

Följande text är avsedd som en översiktlig introduktion för patienter och anhöriga.

I vår kropp finns det Centrala Nervsystemet (CNS) som består av hjärnan och ryggmärgen. CNS är förbundet med kroppens organ och vävnader via det Perifera Nervsystemet (PNF), som sträcker sig från ryggraden ut till hud, muskler, ben, leder och inre organ. Tillsammans utgör CNS och PNF ett stort nätverk av nervfibrer.

Det Perifera Nervsystemet

På ändarna av de nervfibrer som leder impulser inåt i PNF sitter sensoriska receptorer som uppfattar olika ämnen och stimuli såsom tryck, beröring, vibrationer, värme, kyla och smärta. De skapar impulser som de sedan skickar vidare via nervfibrerna. Motoriska nervfibrer leder impulser till muskler och körtlar. Sensoriska nervfibrer leder impulser till CNS.

Receptorer som uppfattar smärta kallas nociceptorer. Nociceptorernas syfte är att uppmärksamma oss på vävnadsskada eller hot om sådan samt smärtretningar som inte innebär faktiskt skada.

Nociceptorer finns av två fibertyper. I enkla ordalag kan man prata om tjocka respektive tunna nervfibrer. Tjocka nervfibrer skickar impulser snabbare, vilket resulterar i ett akut och skarpt smärttillstånd där smärtan är lätt att lokalisera. Tunna nervfibrer skickar impulser som resulterar i en dov smärta som är svårare att lokalisera och tillkännager sig i en långsammare takt. Vid långvarig smärta aktiveras de tunna nervfibrerna.

När nociceptorer uppfattar potentiell vävnadsskada eller smärtretningar, skickar de information om detta i form av elektriska impulser via afferenta (inåtgående) nervbanor till ryggraden och bakhornet i ryggmärgen.

Det Centrala Nervsystemet

Ryggmärgen

Bakhornet sitter i den grå substansen baktill på ryggmärgen. I bakhornet frigörs kemiska signalsubstanser som aktiverar nervceller i ryggmärgen. Dessa nervceller agerar i princip portvakter. Deras uppgift är att filtrera och reglera informationen om smärtan som överförs till hjärnan.

Smärtimpulser som skickas med tillräckligt hög frekvens släpper nervcellerna oftast igenom omedelbart, medan smärtimpulser som skickas med låg frekvens kan filtreras eller helt blockeras här.

Hjärnan

I hjärnan kommer informationen till talamus, som utgör huvuddelen av mellanhjärnan och fungerar som ett slags sorterings- och växelstation. Den vidarebefordrar information om smärtan till övriga hjärnan.

Man brukar förklara hjärnan som indelad i olika områden. Det kan vara lätt att dra den enkla slutsatsen att hjärnan fungerar som en fabrik där varje instans har sitt ansvar. Ett otal instanser i hjärnan granskar, bearbetar och samordnar förvisso informationen om smärtan i en komplex och till synes synkron process, men vi vet inte var dessa är belägna och exakt hur hjärnan arbetar.

Själva upplevelsen av smärta uppstår i Det Limbiska Systemet i Storhjärnan. Det Limbiska Systemet hanterar emotionella sinnesförnimmelser och luktsinnet är direkt kopplat hit, varför vi ofta associerar dofter direkt med känslor.

Efter att smärtproblematiken har analyserats och reviderats, skickar hjärnan signaler som reglerar de till ryggmärgen inkommande smärtimpulserna och instruktioner i form av elektriska impulser via de efferenta (utåtgående) nervbanorna till muskulatur, körtlar och nervceller.

Vid behov kan hjärnan också skicka signaler till nervcellerna i ryggmärgen att frigöra kroppens naturliga smärtstillande ämnen som noradrenalin, serotonin och så kallade endorfiner, som bromsar smärtimpulserna.

Allt detta utspelar sig under loppet av vad vi uppfattar som ett ögonblick.